Tror du på ödet? Tror du på intuition? Tror du på lagarna om utbud och efterfrågan? Tror du på andra väsen eller tror du på Hemligheten, som den berättats av Rhonda Byrnes? Eller är allt detta bara olika sidor av samma mynt?

Be careful what you wish for, for it may come true, brukar man säga. Så länge man önskar något som man verkligen vill ha och behöver så är det ju helt lugnt, men hur blir det om man tänker så starkt på något negativt, att det blir som en önskan? "Jag kan inte sjunga" "Jag är inte tillräcklig".  Eller om man ändrar önskningen så att det blir till något oönskat, i stil med "Jag önskar jag vore en stjärna, men när jag kommer upp på scenen blir jag säkert så yr att jag svimmar"? Tänk om önskningen då uppfylls som om man precis sagt "Jag önskar att jag svimmar när jag kommer upp på scenen"!

Är det kanske därför som optimister oftast lyckas, medan pessimister oftast inte får vad de vill ha? Vissa kallar sig för realister, men jag undrar om det inte är just de som säger meningar som "Jag önskar jag vore en stjärna, men när jag kommer upp på scenen blir jag säkert så yr att jag svimmar".

Det här tror jag på; om du hamnat nere på bottnen så har du två val. Stanna där eller ta dig upp igen. Tänker du att det inte kommer att gå, så då kommer det inte att gå. Men om du tänker att detta kommer att gå bra och jag kommer inte bara att klättra upp till ytan igen, utan ännu högre upp! Då kommer du helt garanterat att lyckas. Och när du vill och önskar detta utan tankar som börjar på men, kommer du att få hjälp på vägen. Det kommer att dyka upp saker som hjälper dig. Det kommer att dyka upp människor som hjälper dig, som tar dig i handen och hjälper upp dig igen. Dessa människor är guld värda. Ta hand om dem, var rädd om dem. They are like diamonds...

"I wish upon a star....."

Andras vägar



Uppmärkta vägar


Vägar med hinder


Egna vägar

Efter att Julius Ceasar mördats i William Shakespeares pjäs, går gärningsmännen ut till allmänheten och säger genom Brutus varför de gjort detta. De gjorde det för Roms och romarnas skull. För att hindra dem att bli slavar under en envåldshärskare. Folket köpte detta, Brutus var deras hjälte.

Men så kom Marcus Antonius fram. Han ville fälla mördarna och hämnas Ceasars död. Skulle Antonius ha direkt anklagat dem för mord så skulle folket ha vänt sig emot honom, för Brutus var ju deras hjälte. Hur gjorde han då? Jo han tog till det bästa vapnet som finns i en sådan situation. Han hyllade Brutus och hans gäng för att vara ärans män. Män som såg till romarnas bästa. Män som hindrat romarna att bli slavar under en envåldshärskare. Detta gjorde att folket började lyssna öppet på Antonius, istället för att blockera allt han sade, för att han var en fiende till deras hjältar.

Småningom vänder Antonius på vad gärningsmännen gjort och får folket övertygade om att Ceasar inte alls skulle ha gjort dem till slavar, utan istället skulle han ha gett Rom till folket.

Brutus och hans allierade blir småningom förpassade från hjältar till skurkar, mördare. Folket blir till en pöbel som ger sig iväg för att döda mördarna och för att bränna deras hus.


Ifall någon går på offensiven mot dig, kom inte med ursäkter och försvar, för det ger bara mer fyr i elden. Ta istället över den andras åsikt, säg "Om jag skulle vara du skulle jag vara precis lika arg/besviken!" Då kommer ni in på samma nivå, och den andre öppnar sina öron och börjar lyssna på vad du säger.

Jag tycker vi borde börja tänka på att bojkotta ordet inte. Åtminstone borde vi göra oss medvetna om hur vårt omedvetna förstår ordet. Om jag säger såhär: Tänk inte på en rosa elefant. Vad hände då i dina tankar? Dök det månne upp en rosa elefant? Vår hjärna måste alltid analysera vad det är som vi inte ska tänka på, förrän den kan processa att vi faktiskt inte skulle tänka på det. Visst, jag valde detta inläggs rubrik med flit, för jag visste att din hjärna skulle höra orden "Läs detta inlägg". Ordet inte hindrade ju dig inte alls, det snarare bara ökade på nyfikenheten. Precis samma fungerar med små barn. Vad händer om du säger åt en liten kille "Ta inte av de nybakade chokladkakorna!"? Jo den lilla killens hjärna tänker "Chokladkakor! Jag vill ha chokladkakor!". Lämnas lillkillen obevakad så är jag ganska säker på att det kommer att försvinna saker från kakfatet. Och vilken liten parvel lugnar ner sig när du säger "Spring inte!", eller "Ropa inte!"?

Varför är vi så konstiga då så att vi inte förstår oss på inte? För att vi alltid gör något. Vi kan inte göra ingenting. Kroppen vet inte hur man inte gör något. Vad händer om vi tror att förkylningen är på kommande och vi tänker att "Jag vill inte bli sjuk nu!". Ja då hör kroppen oss säga "Bli sjuk nu!", eftersom kroppen inte förstår inte. Och kroppen lyder. Kroppen blir sjuk.

Jag tycker vi ska införa en dag när vi undviker ordet inte! Istället ska vi säga positiva saker åt andra och åt oss själva. "Idag är jag frisk, jag mår jättebra!" "Berätta vad bra du gjort idag" (Istället för att säga "inte har du väl gjort något dumt idag?").

Till sist ska jag berätta för er att eftersom ni alla redan har inom er alla de egenskaper ni behöver för att bli det ni vill, så kommer ni nästa vecka att ta ett stort steg framåt mot era mål!

Håller som bäst på att läsa Henrik Fexeus' bok "Konsten att läsa tankar". Visst låter det fantastiskt att kunna göra det? Enligt Henrik så gör vi det åtminstone på ett omedvetet plan, men eftersom ganska få lärt sig att tolka över det till vår medvetna sida så känner vi i bästa fall bara aningar eller magkänslor. I boken berättar han om hur man ska lära sig tolka det som händer hos den andra människan, som igen omedvetet och kontinuerligt skickar ut signaler om vad han eller hon tänker på.

Från kroppsspråket kan vi läsa mycket. Vi ser alla när någon är arg, ledsen eller glad, åtminstone så länge denna någon inte försöker dölja det. Det finns dock mer att lära sig, t.ex. hur någon sänder ut falska signaler, det vill säga ljuger. Eller vilka signaler kroppen sänder ut mot någon den tycker om.

Din kropp, dina tankar och dina känslor hör ihop. Tänker du på att du biter i en sur citron, så reagerar dina ansiktsmuskler på liknande sätt som om du verkligen skulle göra det. Känner du dig ledsen, så sjunker din kropp ihop. Men det fungerar också tvärtom. Vill du känna dig gladare, stå då rakare i ryggen, forma ansiktet till ett leende, och jag garanterar att du genast börjar känna dig gladare. Detta kan vi använda till att förändra vårt eget humör, och vi kan också använda det till att läsa andras tankar. Hur då? Jo genom att kopiera den andras kroppshållning, ansiktsuttryck, röstens tonläge och ljudstyrka, samt till och med andningen, så kommer vi automatiskt att hamna i samma känsloläge och i samma takt som den andra. Vet vi hur den andra känner sig, så vet vi också en del om vad den tänker.

Detta har jag i stort kommit fram till efter att ha läst halva boken. Kan knappt vänta tills jag får fortsätta läsa!

En ung man bestämde sig en dag för att bege sig till Rom från sin lilla, pittoreska by på den norditalienska landsbygden. Han hade aldrig tidigare varit utanför sin by, men huvudstaden var för honom det ultimata målet. Där fanns kunskapen, makten, romantiken och härligheten. Där fanns allt han önskade och allt han behövde. Han gav sig iväg, med en brun ränsel innehållande mat och lite kläder, på den enda vägen söderut från byn. Den unga mannen var glad och fylld av förväntan, för nu skulle han snart uppnå sina drömmars mål.

Efter några kilometer kom han till en vägkorsning. På vägskyltarna kunde han läsa två bekanta namn på städer som han ofta hört talas om när främlingar besökt hans hemby. En trana stod bredvid vägen och frågade honom vart han var på väg. ”Jag ska till Rom”, sade mannen. ”Hur kommer jag snabbast dit?” Tranan sträckte sin långa hals upp mot skyn och svarade att fågelvägen är den rakaste vägen mot Rom. Mannen tyckte att tranans råd var gott, och eftersom han inte kunde flyga så valde han att vandra längs den väg som pekade rakt söderut.  Men när han kom fram till staden råkade han ut för svårigheter, han blev slagen, rånad och slängd i ett dike. Han låg där ett bra tag och undrade om världen verkligen var så här grym, varför ville folk skada honom, han hade ju inte gjort en endaste själ illa? Till sist bestämde han sig för att ändå försöka ta sig mot Rom, det var ju ändå målet som var det viktiga.

När mannen gått så långt att den hårda staden inte längre syntes bakom ryggen kom han till ännu en korsning, med vägskyltar pekandes mot städer han aldrig hört talas om. På vägkanten stod en struts, som hade kört ner sitt huvud i gruset. Mannen frågade ifall strutsen visste vilken väg som var den säkraste att ta för att komma till Rom. Strutsen drog upp huvudet från gruset och sa varnande ”Du är för ung och klen för att nå ända dit, du har ju inget annat än kläderna på kroppen. Gå tillbaka till din hemby eller göm dig där du står. Men till Rom kommer du dig aldrig!” Mannen började tvivla på sig själv. Han var ju faktiskt ganska klen, och maten han tog med sig hade blivit stulen. Han tordes inte gå rakt söderut längre, utan tog vägen österut istället.

Efter en lång, backig väg kom han fram till nästa vägskäl, där fem vägar korsades. Mannen blev förtvivlad, hur skulle han kunna välja väg bland så många alternativ? Han skulle precis vända tillbaka hemåt när en uggla flög ner bredvid honom. Ugglan undrade varför mannen såg så bekymrad ut? Mannen svarade att han ursprungligen var på väg mot Rom, men att resan blivit för alltför svår och att han nu tänkte gå tillbaka till sin hemby. Ugglan svarade; ”Ge inte upp. Alla dessa vägar du ser framför dig leder till Rom. De är alla olika långa, vissa är lättare, vissa är svårare. Vissa kommer att pröva dig hårt och ge dig kunskap. Efter andra vägar kommer du att hitta människor som delar din dröm, och dessa människor kommer att följa dig på din fortsatta färd. Alla hundratals vägar du ännu kommer att ta, ska alla ge dig de bitar du behöver för att uppnå ditt mål. När du väl anländer till Rom, kommer du redan att ha fått kunskapen, makten, romantiken och härligheten.”